Vincent 4,5 mån sitter på pottan. Ett skämt? Nej verkligen inte. Vincent har fått kissa och bajsa i handfatet ända sen han föddes, nu börjar han dock bli TUNG så det var dags att plocka fram pottan.
Det här kallas EC, eller Elimination Communication (eller toakommunikation mm, det finns många benämningar), och grundprincipen är att barn kommunicerar från det att de föds. De talar ju om när de är hungriga och trötta, det är alla överens om, genom att gråta, skrika, grymta, slicka sig om munnen osv. Jag tror också att bebisar talar om när de behöver göra ifrån sig. Det är bara det att vi inte är mottagliga för signalerna, för vi är så vana vid att sätta på en blöja och sen inte fundera så mycket mer på det.
För det första: ja, han har blöja på sig för det mesta (allra helst mammas hemmasydda, men det är ett annat inlägg). Men i samband med varje blöjbyte så erbjuder vi också möjligheten att få kissa och bajsa. Och kissar gör han nästan alltid. Det känns skönt att veta att blöjan då kommer att vara torr lite längre. Ibland är den till och med torr sedan förra blöjbytet. Ibland vet man att han kommer att kissa. Han kissar garanterat direkt på morgonen, och efter att han sovit på dagen. Han kissar också typ en halvtimme efter att han har ammat. Så då är det ju smidigt att kunna fånga det i potta eller handfat.
Det började med att vi gjorde en speciell signal (ksssssssss) när han ändå kissade, det händer ju ganska ofta att ett litet barn kissar när man tar av blöjan på skötbordet. Nästa steg var att hålla honom över handfatet och göra samma signal. Och då kom kisset, som ingenting. Det är inte magi, det är inte konstigt, det är inte ens svårt.
Och när det gäller bajset är det oftast ganska lätt att se när det är på gång. Vincent börjar skruva på sig på ett speciellt sätt, och så blir han liksom tyst och koncentrerad. Så där som man kan se på lite större barn också, att nu är han på gång att bajsa. Det funkar inte alltid, men jag skulle säga att drygt 50% av alla gångerna så fångar vi bajset i potta eller handfat (han är fortfarande lite, lite skeptisk till pottan) utan att det kommer något i blöjan. Några tydliga kissignaler har vi inte upptäckt, däremot händer det att han är omotiverat gnällig, och ofta blir han glad igen om han får kissa.
Vi är inte renläriga, det handlar verkligen inte om att göra det svårt för sig genom att springa på toa stup i kvarten, det är rätt behändigt med blöja också. Snarare handlar det om att göra det lätt för sig. Fatta hur skönt det är att kunna torka rumpan med lite papper istället för att byta en kladdig bajsblöja? Alla som har barn vet vad jag menar...
Vincent är helt och hållet med på noterna, och verkar tycka att det är både skönt och roligt att få göra ifrån sig någon annan stans än blöjan.
Vill du veta mer? Läs mer hos
EC Sweden.
Vincent on the potty. No, it's not a joke, it's not a trick. We've simply been letting him do his business over the sink or in the potty ever since he was born. It's called Elimination Communication, or EC for short, and the basic principle is that babies communicate. They tell us when they are hungry, when they are tired and even when they need to go. However, in our society, we are so used to putting on a diaper and then not think about it.
Sure we use diapers on Vincent, but every diaperchange we also offer him a chance to empty himself. And it really works.
I know a lot of people think that it's tricky or hard or complicated, but it's not. It's really the simplest thing in the world. I just don't understand why every parent doesn't do this!
