Thursday, March 26, 2009

Lite allt möjligt från vardagen / Everyday pictures



Så här glada blir barnen när de får sitta i pappas knä. Gos!

This is how happy the kids are when sitting on dads lap. Nice!



Mamma kom, tomten är i badet. Neeeee, det var ju bara Alice!

Come here, mummy, Santa's in the bath tub. Nooooo, it's just Alice!



Finaste Vincent i fina, mjuka kläderna från Halvar och Gittan, hela vägen från Italien. Tack!

Vincent in his gorgeous, soft outfit from Halvar and Gittan, all the way from Italy. Thanks!
Posted by Picasa

Friday, March 20, 2009

Bebis på pottan / Baby on the potty



Vincent 4,5 mån sitter på pottan. Ett skämt? Nej verkligen inte. Vincent har fått kissa och bajsa i handfatet ända sen han föddes, nu börjar han dock bli TUNG så det var dags att plocka fram pottan.

Det här kallas EC, eller Elimination Communication (eller toakommunikation mm, det finns många benämningar), och grundprincipen är att barn kommunicerar från det att de föds. De talar ju om när de är hungriga och trötta, det är alla överens om, genom att gråta, skrika, grymta, slicka sig om munnen osv. Jag tror också att bebisar talar om när de behöver göra ifrån sig. Det är bara det att vi inte är mottagliga för signalerna, för vi är så vana vid att sätta på en blöja och sen inte fundera så mycket mer på det.

För det första: ja, han har blöja på sig för det mesta (allra helst mammas hemmasydda, men det är ett annat inlägg). Men i samband med varje blöjbyte så erbjuder vi också möjligheten att få kissa och bajsa. Och kissar gör han nästan alltid. Det känns skönt att veta att blöjan då kommer att vara torr lite längre. Ibland är den till och med torr sedan förra blöjbytet. Ibland vet man att han kommer att kissa. Han kissar garanterat direkt på morgonen, och efter att han sovit på dagen. Han kissar också typ en halvtimme efter att han har ammat. Så då är det ju smidigt att kunna fånga det i potta eller handfat.

Det började med att vi gjorde en speciell signal (ksssssssss) när han ändå kissade, det händer ju ganska ofta att ett litet barn kissar när man tar av blöjan på skötbordet. Nästa steg var att hålla honom över handfatet och göra samma signal. Och då kom kisset, som ingenting. Det är inte magi, det är inte konstigt, det är inte ens svårt.

Och när det gäller bajset är det oftast ganska lätt att se när det är på gång. Vincent börjar skruva på sig på ett speciellt sätt, och så blir han liksom tyst och koncentrerad. Så där som man kan se på lite större barn också, att nu är han på gång att bajsa. Det funkar inte alltid, men jag skulle säga att drygt 50% av alla gångerna så fångar vi bajset i potta eller handfat (han är fortfarande lite, lite skeptisk till pottan) utan att det kommer något i blöjan. Några tydliga kissignaler har vi inte upptäckt, däremot händer det att han är omotiverat gnällig, och ofta blir han glad igen om han får kissa.

Vi är inte renläriga, det handlar verkligen inte om att göra det svårt för sig genom att springa på toa stup i kvarten, det är rätt behändigt med blöja också. Snarare handlar det om att göra det lätt för sig. Fatta hur skönt det är att kunna torka rumpan med lite papper istället för att byta en kladdig bajsblöja? Alla som har barn vet vad jag menar...

Vincent är helt och hållet med på noterna, och verkar tycka att det är både skönt och roligt att få göra ifrån sig någon annan stans än blöjan.

Vill du veta mer? Läs mer hos EC Sweden.

Vincent on the potty. No, it's not a joke, it's not a trick. We've simply been letting him do his business over the sink or in the potty ever since he was born. It's called Elimination Communication, or EC for short, and the basic principle is that babies communicate. They tell us when they are hungry, when they are tired and even when they need to go. However, in our society, we are so used to putting on a diaper and then not think about it.

Sure we use diapers on Vincent, but every diaperchange we also offer him a chance to empty himself. And it really works.

I know a lot of people think that it's tricky or hard or complicated, but it's not. It's really the simplest thing in the world. I just don't understand why every parent doesn't do this!
Posted by Picasa

Alice skriver sitt namn! Alice writes her name!



I onsdags var det födelsedagskalas hemma hos farmor som fyllde 97 år! När det var dags att skriva i gästboken så ritade Alice sitt vanliga spagettikludd (förstå mig rätt, hon ritar jättefint, men det är ju inte direkt figurativt). Så sa jag, halvt på skoj, att hon skulle skriva sitt namn också, så att farmor Liidi skulle veta vem som ritat. Och så gjorde hon det!

Last wednesday it was my grandmother Liidias 97th birthday which we celebrated at her place. When it was time to write something in the guestbook we all did, including Alice. She made a drawing and then I half jokingly asked Alice to write her name as well. And she did!



Farmor Liidi med alla barnbarnsbarnen, Vincent i knät, Leo, Oliver och Alice.

My grandmother Liidia with her grand grand children: Vincent on her lap, Leo, Oliver and Alice.




Och så en bonusbild på fina söta och alldeles pinfärska Ebba som vi äntligen fick träffa förra helgen. Grattis till mamma Sara och pappa Andreas - hon är en riktig liten sötnos!

A week ago we visited brand new baby Ebba, and she's just adorable. Congrats to Sara and Andreas!
Posted by Picasa

Monday, March 09, 2009

Underbara Gotland/Wonderful Gotland

Vincent och jag var på Gotland och besökte min kära vän Susanne och hennes familj. Susanne har en son som är bara några veckor äldre än Vincent - så mammorna hoppas ju förstås att de två blir såta vänner.

Besöket inkluderade massor av välbehövligt tjejsnack, promenader i Visby, hemlagad pasta och ytterligare promenader längs med havet. Som man säger: vockert som ena ko på ena tövla.

Vincent and I went to visit my dear friend Susanne and her family. They live on Gotland which is Sweden's largest island, and, in my opinion, one of the most beautiful places on earth. Susanne has a son who is merely weeks older than Vincent, so the mothers are naturally hoping that the boys will be the best of friends.




Posted by Picasa

Lite återblick till fjällen




Hittade ytterligare några bilder från fjällresan - visst ser det härligt ut?
Posted by Picasa

Sunday, March 01, 2009

Dagens Vincent

Hallå, vart tog vår lilla bebis vägen?

Hey, who stole our little baby?



Kryptränar. Kolla in de där blåa blåa ögonen! Nu kan ju ögonfärgen hos bebisar förändras, men vid sex månader brukar den vara rätt stabil. Vi hoppas att han får behålla sina blåa ögon, men att han inte krossar alltför många hjärtan med den där blicken.

Learning how to crawl. Look at those blue blue eyes! They say kids eye color normally doesn't change after 6 months of age. We're hoping he gets to keep those blue eyes, but we're also hoping he won't break too many hearts with that gaze.




Griper efter och tar tag i leksakerna i babygymet! Om han kan så för han också allt han får tag i till munnen, allra helst mammas och pappas händer, eller syrrans hår. Det gillar syrran inte!

He's gripping things now, and likes to put everything he can get his hands on in his mouth. Like mum's and dad's hands, or his sisters hair. Not so appreciatet by sister.



Fast å andra sidan... Han är ju fortfarande vår lilla bebis. Här tar han en liten powernap på golvet. Visst är han söt i "lusekofte-bodyn" han fick av farmor och farfar i julklapp? Tack Jan och Karin!

But then again, he's still our little baby. Taking a nap on the floor. Isn't he adorable in the "louse sweater body" his grandparents (Johan's mum and dad) gave him for christmas? Thank you Jan and Karin!