God jul/Merry christmas/Mele kalikimaka/Häid puhi

*Scroll down for English*

Vänner,

Det har varit ett händelserikt år som vi snart lägger till handlingarna. Först ska vi dock äntligen ta jullov, äta julemat och öppna klappar.

Jag (Johanna) har klarat av ett drygt år som gymnasielärare, och fast det var nära att jag gav upp både en och två gånger har jag nu funnit mig tillrätta. Det har nog varit det svåraste jag någonsin gjort, men samtidigt så otroligt lärorikt och givande. Nu har jag landat och tycker att jag har världens bästa jobb! Jag får jobba med ungdomar varje dag och utöver företagsekonomi är jag nu också lärare i mental träning och utbildar mig till certifierad coach.

Johan började också på en ny arbetsplats i våras, efter nio månaders föräldraledighet. Han jobbar nu som säljare på ett litet datakonsultbolag. Jag är lite avis på att han får spela dataspel på jobbet, men han klår sin chef lite för ofta i fotbollsspelet, så jag tror att han får se sig om efter ett nytt jobb igen snart...

Alice är en skatt, hon växer så det knakar och har utvecklats till en riktig liten pratkvarn. Hon är musikalisk och går omkring och sjunger för det mesta, gärna påhittade sånger. Antingen hittar hon på en ny text till en befintlig melodi, eller så hittar hon på både ord och melodi. Det är inte ovanligt heller att hon sjunger på jibberish. Just nu är det mycket tomtar (Midnatt råder, och Hej tomtegubbar, lyft på luvan...).

Men allt detta är ändå småpotatis, för det största och roligaste på hela året är nog att vi har flyttat in i vårt alldeles egna hus! En riktig Bullerby-dröm i rött med vita knutar och massor av äppelträn. Det är det finaste huset i hela världen, såklart. Vi flyttade in i mitten av december och kan inte tänka oss att bo någon annanstans. Det är ett hus alldeles fullt av kärlek! Nyss upptäckte vi att vi till och med har blommande julrosor på tomten, det var en riktig bonus! Området heter Solhem och fastigheten Solögat, och eftersom jag alltid velat bo i ett hus som har ett namn så har vi döpt huset till "Villa Solkatten". Alice har förstås bestämt att vi skall skaffa katt.

Vi önskar er en fantastiskt god jul, med allt som hör till, och så ett gott nytt år 2008, som bjuder er på massor av överraskningar och kanske ett besök i "Villa Solkatten"?

Stor julkram från Johan+na och Alice

PS Om du vill se bilder på huset så finns det här: www.hjelmer.se/jojohus

´¯`·.¸¸.·´¯`·.´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Dear friends,

a short summary of 2007 gives a tale of lot's of work and lot's of play. Johanna started a new job in the end of 2006 which has been a real challenge. Who knew that being a teacher was so tough? But in the end, very rewarding and fun! Johan also started a new job and gets to play tv-games all day (at least that's what Johanna thinks).

Alice is a real treasure and has developed into a real chatterbox. She is even learning a few words and phrases in English, like "good morning", "bye bye" and "I love you". All the important stuff for when you come and visit in other words.

Anyway, the most exciting news of this year is that we just moved in to our own house. A red little house with lots of apple trees and a ply house for Alice. We've lived there for about a week and we love it. Please, please come and visit!

All our best wishes for the hollidays, and may the new year bring you lots of nice surprises (did we say that you are welcome to visit our new home?).

Love Johan+na and Alice

PS More pictures of the house can be found herewww.hjelmer.se/jojohus And don't forget to check out this blog from time to time. We write it mostly in Swedish, but it has lots of pictures.

Nu har vi flyttat!

I fredags gick flyttlasset och vi flyttade in i vårt fina fina hus! För dig som har glömt hur det ser ut så kommer här en bild. Bilden är från i somras, när vi köpte huset, men det kommer väl aktuella bilder så småningom. Vi ska bara få bredbandet inkopplat i huset först...



Det första Alice sa när vi kom till huset var "var är katten". Hon har verkligen ställt in sig på att hon ska få en katt. Innan vi flyttade sa hon ibland "Vi ska flytta till ett nytt hus. och en katt som jag kan rida på". Kanske har vi läst Kattresan lite för många gånger utan att förklara att det faktiskt inte går att rida på vanliga katter. Förhoppningsvis lär hon sig detta ganska snabbt. Katten har hur som helst inte flyttat in ännu, men kanske framåt våren. För det är klart att vi ska ha en katt.

Vi trivs otroligt bra hela familjen, Johan och jag gillar allt, och Alice verkar tycka om sitt rum. När familjen Lindgren var hon hälsade på så tog Alice Nea i handen det första hon gjorde och sa "kom så ska jag visa dig mitt rum". Och så älskar hon badkaret. Om hon bara fick så skulle hon bada hela dagarna!

Nu ser vi alla fram emot att vara lite lediga kring jul så att vi kan komma i ordning ordentligt. Visserligen ser det väldigt välordnat ut hemma, men det är enbart tack vare att vi kan gömma alla kartongerna i garaget. Min käre far har slagit vad om att vi inte kommer att kunna köra in bilen i garaget under hela 2008. Någon som sätter emot? Inte? Vi får väl se!

Hur som helst är ni alla välkomna att hälsa på i vår lilla Bullerbyidyll precis när som helst, ring en stund innan bara så att vi är hemma... ;)

Frankrike

En helt underbar bild från vår Frankrike-resa i september.

En till från Fjärilshuset

Kusinerna Alice och Ville på Fjärilshuset.

Alice 2 år

Nu var det ju över en månad sedan, men hellre sent än aldrig, eller hur? Alice blåser ut ljusen på den fina tårtan som pappa dekorerat. Pappa har också valt födelsedagskläderna som också var Alice födelsedagspresent från mamma och pappa. Alice är nämligen inne i en klänningsperiod. "Få ja ha klänning ida?" frågar hon varenda dag. Så då var det ju lika bra att köpa några till klänningar, helt enkelt.

Fjärilshuset - favvostället!

Lördag är familjedag. När vi frågade vart Alice ville gå var svaret självklart: Fjärilshuset! Årskortet var en väl värd investering.
Fiskarna upphör aldrig att fascinera. Hemma vill hon titta på fiskarna på datorn jämt.



Något suddig bild, men vilket härligt uttryck. "Nej mamma, jag tänker inte smajla upp mig bara för att du sk afota mig, jag vill hellre titta på papegojorna".



Rekord i knasiga miner? Årets julkort, kanske?

Vi hade sällskap på Fjärilshuset av Johans bror Mattias med familj: mamma Lena, och Alice två kusiner Ville och Edith. Det var första gången vi träffade familjen sedan Villes hjärtoperation, och det var härligt att se att han verkar må bra! Han har gått från en saturation (syresättning av blodet) på typ 85% till ca 97-98%, coolt som bara den. Men han ville inte hålla Alice i handen. Han är väl liksom van vid att folk sticker och petar och grejar med honom när de vill hålla handen. Så välmenande kusinen fick nobben.

Vill du läsa mer om Ville så har han en egen hemsida här.

Annars är det lugnet före stormen nu. Snart dags att börja packa inför flytten. Har bokat flyttfirma, bestämt datum och sagt upp Alice förskoleplats. Snart smäller det. Har du glömt hur huset ser ut som vi ska flytta till så kan du kika här. Vill du hjälpa till att packa upp grejer så är du välkommen den 15-16 december. :)

Årets första snö!

Mamma Johanna drar Alice i pulkan (som nog är gjord mer för att åka utför med, snarare än att dras på planmark med tanke på lutningen).



När snön sedan smälte bort ville Alice åka pulka på gräsmattan... tror att hon tyckte det var kul.



Pappa Johan, mormor Lena Kristina, morfar Toomas och så Alice i pulkan.

* * *

Vi var hos mina föräldrar i helgen och fick uppleva årets första snö. Lustigt, för det var bara ett par dagar sedan som jag började prata med Alice om snön, och att vi skulle åka pulka när snön kom. Det var häftigt att se Alice reaktion när hon vaknade och det var alldeles vitt ute. Samtidigt så är hon ju förvånansvärt cool, det var liksom ingen stor grej, bara kul. Hon blev nästan mer förvånad nästa dag när all snön hade smält bort igen. "Mamma, all snön är borta".

Det har varit dåligt med uppdateringarna på sistonde, jag skyller allt på husköp/lägenhetsförsäljning, samt att kopplingen mellan Piccasa och Blogger har varit urkass... Men hav förtröstan, bloggen är inte död. Vi återkommer snart med mer uppdateringar om läget.

/Johanna

Vi har köpt ett hus!

Sorry att det varit så ont om uppdateringar på sistonde, vi har haft fullt upp med att köpa hus...

Ett rött litet hus med vita knutar och massor av äppelträn och en lekstuga.

Här finns bilder och information.

Sommar i Timmervik

Nu är vi tillbaka i Solna efter några regniga veckor i Timmervik. rots regn är det paradiset på jorden, och visst fick vi några få, underbara dagar då solen sken ocksp.



Då kan man till exempel plocka blåbär i slänten på tomten. Tänk, blåbär som man kan plocka själv! Och som inte är kalla (Alice är mest van vid blåbär som är djupfrysta och som kommer direkt från frysen)... Gott!



Hoppa studsmatta är väldigt skoj, men svårt. Roligast är nog att springa runt, runt på studsmattan!



Det har som sagt varit en regnig sommar. Tack och lov för gummistövlar och galonbyxor!




Vi gjorde en traditionsenlig utflykt till Läckö slott, där vi först åt picnick och sedan såg på opera på borggården. Här tar morfar ett självporträtt tillsammans med Alice.



Picnicken var bättre än operan tyckte vi vuxna. Alice somnade enligt plan precis innan operan började så hon slapp Benjamin Brittens "Albert Herring" som faktiskt var både tråkig och ganska ful (musiken alltså). Så här mysigt var det att kramas med mormor under picnicken.


En annan utflykt gick till Uddevalla där vi fick titta på Ostindiefararen Götheborg som var på besök.

Vi hade förköpta biljetter för att få komma ombord, men fick ändå stå i kö en god stund. Det var många som var nyfikna på att se det ståtliga skeppet. Det var dock väl värt väntan, och till och med Alice tyckte att det var rätt spännande. Det var i alla fall kul att få åka Ergo på ryggen på morbror Jofes. Tora var också med. "Min Toja" säger Alice, som har fattat tycke för morbrors tjej. Vi kan bara hålla med.







Alice på Jofes rygg, Tora och Johan på väg till Götheborg.



Vi fick besök i viken av familjen Lindgren. Här är vi på väg till Sikhall för att köpa glass. Det gäller att passa på när solen skiner. Alice gillade att komma ut och åka båt. När vi skulle sova på kvällen kunde hon inte sluta prata om "våjan båt" och "min fytväs" (det är mycket min, min, min nu).



Man ska visst jobba lite på semestern också, har jag hört. Under tre dagar klöv vi ved som om vi inte gjort annat. Här är Johan och Jofes och lite av veden. Två stora vedstaplar lyckades vi bygga, men tog ändå inte hand om mer än en bråkdel av all ved (många träd som har blivit fällda). Vi har nog jobb nästa sommar också...



Och här är då paradiset på jorden. "Vår" lilla stuga och viken där Alice gärna har badat trots kyla och regn. Sista dagen innan vi åkte stod mamma och pappa i fulla regnställ och huttrade medan Alice glatt plaskade i vattnet. Man har bara så roligt man gör sig. Nästa sommar hoppas vi på mer sol, och mindre regn. Vi kommer absolut tillbaka nästa år också.

Just nu är det dock ganska skönt att vara hemma. Alice hoppade in i sin säng när vi kom hem och skrek "min säng! min kudde! min täcke!".

Fira festsommar

Vi har firat midsommar på Björk hos Alice farfar och farmor, tillsammans med massor av kompisar. Både Alice kompisar och föräldrarnas kompisar. Tack alla som gjorde det till en härlig fest.

Alfred uttryckte det allra bäst, det heter inte fira midsommar, det heter fira festsommar. Det är ju precis så det är.



Vår alldeles egna lilla midsommarprinsessa. Tack Halvar och Gittan för den fantastiska klänningen, och tack mormor för fina sandalerna. Alice tyckte själv att hon var så fin att hon ville äta upp klänningen...



Dans kring midsommargranen. Det ska vara massor av barn på midsommar, det är helt oslagbart.

Här finns massor av bilder från festsommaren:
http://picasaweb.google.se/johanna.tuulse/2007MidsommarBjRk

(Ni som var med - hör av er pronto om ni vill att vi tar bort någon bild).

Jofes=Josef=Jofes

Var det nån som trodde att "Jofes" var en felskrivning? Givetvis inte. Alice kallar sin morbror för Jofes, vilket betyder att han kommer att fortsätta att heta Jofes tills dess att Alice lär sig att säga Josef. Och med tanke på att alla andra också säger Jofes nu, så kommer hon knappast att lära sig det i brådrasket... Så, Jofes, det är lika bra att du vänjer dig!

På Skansen!

Alice är äntligen frisk, och Morbror Jofes och morfar Toomas tog med henne för en heldag på Skansen i veckan. Gissa om det var spännande och kul?



Titta, jag kan klättra på en sten!



Vilken jättestor gris! Är den riktig? Eller sover den bara väldigt, väldigt hårt?



Det är skönt att rida på morfars axlar när man inte orkar gå längre!

Foto: Toomas T.

Tess, åtta, nio, älvla sår...

Ibland får mamma finnar och plitor i ansiktet. Inte speciellt konstigt, eller ovanligt. Inte så kul heller, för den delen. Men för Alice är det förstås jättespännande.

I morse vaknade hon kl 04.30 (var är av-knappen på ungen? eller gummiklubban så jag kan slå henne lite lätt i huvudet så hon somnar?). Plötligt ligger hon med ansiktet en centimeter från mammans och petar på några röda prickar. "Tess, åtta, nio, ävla sår, mamma".

Sår är fascinerande just nu. Själv har hon ett sår på magen som hon stolt förevisar. Hon har lärt sig knäppa spännet på barnstolen, men knäpper ibland fast sin egen mage i processen. Inte skönt. Så nu drar hon med jämna mellanrum upp tröjan och pekar. "Illa, dä. Sår. Inte pilla". Och så pillar hon glatt.

Sveriges nationaldag

Alice har varit rejält febrig idag också, så det blev inte mycket till firande på national- dagen. Vi gick i alla fall ut på en promenad, tänkte att det skulle vara bättre än att sitta inne precis hela dagen.

Det var dock varmt som tusan, och inte alls så behagligt om man inte fattar att solhatt och solglasögon faktiskt är ett hjälpmedel och inte djävulens påfund.

Solglasögonen, hur coola de än var, fick sitta på i exakt 3,5 sekunder innan de åkte av, mamma hann fota men inte ställa in skärpan. Solhatten, som var än mer nödvändig i dett gassande solskenet, var en stående kamp. Mamma och pappa satte på och knöt fast hatten, Alice lirkade upp knuten under illtjut och kastade den hatten på marken. Upprepa i all oändlighet. Eller i alla fall ett par timmar.

Det kanske hade varit bättre att stanna hemma trots allt. Det är inte kul att vara sjuk när man är ett och ett halvt och inte fattar varför det känns så konstigt i hela kroppen. Det är faktiskt bättre när hon har rejält hög feber, så hon är helt däckad, då sover hon i alla fall. När febern är lite mellanhög så är hon för pigg för att vara trött, och för trött för att egentligen göra något. Då blir det gnäll och gny.

Men hur det än står till med hälsan hos vår dotter, så står naturen i full blom, dessa vackra prästkragar fann vi på vår promenad!



Och så en liten bonusbild, nationaldagen till ära. Det är ju också landskapm ikväll mellan Sverige och Island, om fem minuter är det avspark på Råsunda. Så här kommer en bild på Alice i hennes tuffa fotbollskläder!

Kisset ramlade ut!

Vi har en sjuk liten skorpa här hemma, med 41,5 graders feber i kväll. Geggiga ögon och rosslande hosta, grönt snor och allmänt slut på jos.

Alice satt på pottan och kissade en lång stund, pappa läste saga och försökte fylla på med ny jos, vatten och all vätska som bara gick i. Och när man sitter sådär länge så händer det att man liksom fastnar i pottan. Så när Alice ställde sig upp så följde pottan med. Men så tog tyngdkraften vid och pottan ramlade naturligtvis i golvet och kisset rann ut på badrumsmatta.

Alice tittade på pappa en stund. Så sa hon: Pappa, kisset ramlade ut!

En helg hos mormor och morfar

Alice har varit hos mormor och morfar i helgen, från torsdag till söndag, tre hela nätter. Det var andra gången någonsin hon sov borta, och det längsta hon varit borta från oss hittills. Med en lättare ögoninflammation och en envis förkylning var vi allt lite lite oroliga att hon skulle tycka att det var jobbigt. Men inte då!

Och mamma och pappa fick tid att bara vara och mysa utan barn. I fredags gick vi ut och firade att jag rättat klart för terminen och satt betygen för det här läsåret. Vi gick på Hotell Anglais terass och drack champagne, och sen middag på Hotellet. Lyxigt och mysigt, och sen sovmorgon! Det är vi inte bortskämda med.

Men så har vi ju längtat också. Det är liksom inte samma sak när inte Alice är hemma, det känns tomt på något vis, något som saknas. Så det var ett kärt återseende idag på förmiddagen när vi fick tillbaka våran lilla skorpa. En skorpa som börjar bli stor.

Allt hade förstås gått superbra, mat och nattning och allt gick som smort, kanske till och med bättre än hemma.

Jag tror att hon växt två centimeter och ett halvt kilo på bara tre dagar. Och så har hon lärt sig minst 20 nya ord. Vad hon utvecklas, och hjälp vad fort det går.

Is there anybody out there?

We started this blog in English so that our friends and family over the world would have the chance to read about our life, and see pictures of Alice and how she grows. However, it seems to us like most of the people who read this are in Sweden and speak Swedish. So we are thinking of changing the official language of Wonderland back into Swedish. This way we can also write about Alice's developping speaking skills - since she is speaking Swedish there would be no point in writing this in English anyways.

If enough people come back with wild protests, we might consider writing
parts of the blog in English again, or we can translate for you. It's not that we don't love you and think about you guys in other countries, it's just that we don't know that you are reading this.

So next time will be in Swedish. Pretty exiting stuff, huh?

Visiting with Edith *pictures fixed*

Yesterday we got to visit with baby Edith, the new cousin, only five days old. (She's the daughter of Johan's brother Mattias.)



Alice is naturally very curious, but also quite jealous and posessive of her mother. Hey, thats my mom! Actually, she's been posessive of most things lately. My chair, my car, my ball, my trousers etc etc. Sometimes very cute, sometimes annoying.



Edith again. Isn't she just adorable? Everything was just great with the whole family. They are, in their own words, immensely enjoying the normality of things. With Ville things weren't quite so normal, and they had barely cuddeled him when he was five days old.

Blueberries

Blueberries, the Swedish kind, I guess in the States they call them black berries? They're smaller and darker than the American blue berries. Anyhow, they're good! And neither blue nor black when stuck on clothes and little girls, more purple. As shown below. So I guess that makes it purple, purpler and purplest?Alice likes to eat them straight from the freezer, says "cold" and makes a funny face, but she can't get enough of them. We look forward to the summer when we can pick fresh blueberries in Timmervik, our summer paradise.









Also, we got some new furniture for Alice's room. Next step is to put up some new wall paper (white and orange, with lots of animals, like elephants, monkeys, giraffes, dinosaurs etc). More pics to come.

Pictures of baby Edith!

The new cousin has a name - Edith! And there's pictures!

http://www.hjelmer.se/Mattias_Lena/aktuellt.htm

Alice has a new cousin!

Great news - Alice has a new cousin!

Today Johan's brother and his girlfriend gave birth to a beautiful little baby girl! Ville (read more about Alice's first cousin here in Swedish) is a big brother, and Alice is a big cousin!

Congratulations from us all and lots and lots of love to this new family member and citizen of the world. We are in awe of the miracle of life!

Best Friends at the Butterfly House

Yesterday we went for a little excursion to the Butterfly House with Alice's best friend Julia and her mum Sara. The perfect place for two little girls: butterflys, fish, parrots, chinese miniature chicken, flowers and in the end... crackers! Aren't they just adorable?



Let's hold hands, so we don't lose each other in this tropical rain forest.



Look at that huge orange fish. Looks a bit dangerous don't you think? Good thing there's this thick glass between us...



Did Julia just tell Alice a secret?
No! You don't say. Really? That is sooo funny!
Yes! But you have to promise not to tell...