Min farmor är 96 år och trots att hon är lite gaggig ibland (dvs pratar bara om samma saker jämt) så är hon väldigt klar i huvudet. För det mesta. När Vincent var ca en vecka gammal tog pappa med sig henne hit för att träffa nya barnbarnsbarnet. När de kliver in i huset så tittar hon på mig och säger något i stil med att jag ser annorlunda ut, men jag funderade inte så mycket med på det, jag hade ju trots allt fött barn och hade ingen mage längre etc.
Efter sisådär fem minuter då vi har stått och pratat så säger hon: nu vill jag se lilla barnet. Aha, säger jag, han är ju här, och drar undan bärsjalen lite så att hon skall se honom bättre. Farmor ramlar nästan i backen av förvåning när hon inser att jag har Vincent på magen i sjal och utbrister:
"Är det barnet? Jag trodde det var brösten!"
No comments:
Post a Comment